De pågående skolstrejkerna är unika. Skolungdomar har aldrig tidigare protesterat i sådan omfattning och så globalt.

Trots att Greta Thunbergs manifestation utanför riksdagshuset utgjorde startskottet protesteras det ändå inte mest i Sverige.

Veckovisa strejker och demonstrationer förekommer visserligen på många håll men deltagarna är avsevärt färre än i till exempel Australien, Belgien och Schweiz. Hur kan det komma sig?

Förklaringen är inte ointresse. Engagemanget och klimatoron är tvärtom särskilt stark bland svenska ungdomar, enligt internationella survey-jämförelser.

Är det svårigheten att bli profet i sitt eget land? Att Greta Thunberg är för mycket av en ”vanlig skoltjej” här, för att bli lika stor inspirationskälla som utomlands?

Eller att särintressen och organisationer i allmänhet har mer institutionaliserade kontaktvägar till makthavarna i Sverige än till exempel i Frankrike, och att demonstrationer därför inte alltid ses som lika nödvändiga här?

Å andra sidan kan protesterna och skolstrejkerna bli mer omfattande även i Sverige.

I dag, 15 mars, planeras en global manifestation i över 50 länder och sannolikt med över 100 000 deltagare, och Sverige kan mycket väl ryckas med i den växande mobiliseringen. Demonstrationer av det här slaget brukar vara ovanliga vintertid, och övriga nordiska länder liksom Kanada hör inte heller till dem där det hittills klimatstrejkats mest.

Kommer rörelsen att fortsätta expandera?

Att skolungdomar organiserar sig så omfattande och internationellt står i strid med etablerade teorier om vad som gynnar mobilisering (hög utbildning, tidigare erfarenhet av att organisera och av att kommunicera i offentliga sammanhang, med mera).

Ibland försvinner rörelser lika hastigt som de uppkommit, inte minst när mobilisering skett via sociala medier.

Utmaningen består bland annat i att bygga en stabil och effektiv organisation som samtidigt klarar av att växa: att hålla ett visst avstånd till makten för att inte tappa trovärdighet bland gräsrötterna och bland ungdomar som ännu inte rekryterats, att hålla modet uppe och tron på att protesterna har effekt (även i stunder när det inte alls tycks så), och att hitta strategier som upprätthåller (en känsla av att ha) initiativet.

Tecken finns för övrigt på att rörelsen förenas med aktionsgrupper och organisationer där vuxna är aktiva.

Det återstår att se om rörelsen därmed stärks eller blir mer uppsplittrad. Ofta kan alliansbyggande vara gynnsamt, i alla fall med rätt samarbetspartners.

Skolstrejkerna mot vapenlagarna i USA för ett år sedan tycks ha organiserats på liknande sätt, underifrån och huvudsakligen vid sidan av etablerade organisationer.

Sedan dess har ett stort antal nya begränsande vapenlagar införts och protesterna har stimulerat till en ny våg av politisk aktivism bland unga amerikaner. Målen som klimatrörelsen strävar mot är dock betydligt mer svåruppnåeliga (till exempel att alla länder ska uppfylla Parisavtalet) och kanske också mindre tydliga (till exempel klimaträttvisa gentemot framtida generationer), vilket kan göra det svårare att hålla motivationen uppe.

Det tar också ofta tid för framgångsrika rörelser att få genomslag.

Framtiden får även utvisa om rörelsen blir en alltmer etablerad, vanlig organisation, eller ebbar ut, splittras och kanske återuppstår i andra former. Oavsett vilket har deltagarna övat sig i aktivism och mobilisering, vilket på sikt kan leda till en ovanligt politiskt aktiv generation.

I ett nyligen publicerat öppet brev, författat av ledningsgruppen för den globala rörelsen, står att man inte kommer att ge sig förrän värdsledarna agerar och tar klimatkrisen på allvar. Vi håller inte ett sådant scenario för uteslutet, att döma av den beslutsamhet och handlingskraft vi nu ser prov på.

Per Adman, docent, statsvetare vid Uppsala universitet

Katrin Uba, docent, statvetare vid Uppsala universitet och Tartu universitet

Länkar: https://www.svd.se/greta-lockar-massorna--men-inte-i-sverige, https://www.fridaysforfuture.org/events/map, https://www.theguardian.com/environment/2019/mar/01/youth-climate-change-strikers-open-letter-to-world-leaders