Initiativet Hela Skärgården påpekar att sjöfarten kan bli renare (UNT Debatt, 3/6). Det är dock tydligt att man inte är helt insatt i vad som händer inom sjöfarten i dag. Sjöfarten transporterar 90 procent av alla varor och står för 2 procent av alla CO2-utsläpp.

Möjligheten att transportera stora mängder varor gör fartyg till energieffektiva transportmedel. Sjöfartens styrs av ett internationellt regelverk som beslutas av FN-organisationen International Maritime Organisation.

Sjöfarten har både klimatavtal och olika regelverk för svavelutsläpp, kväveutsläpp, barlastvatten och energieffektivisering (EEDI).

Det finns även ett mellanstatligt organ, HELCOM, som sätter ytterligare krav inom Östersjön på sophantering, nybyggnation och extra hårda regler för svavelutsläpp. Det stämmer alltså inte att sjöfarten är oreglerad. Då sjöfarten är global i sin natur måste också regelverk vara globala för att inte skapa snedvriden konkurrens.

Den svenska sjöfartsnäringen har av OECD uppmärksammats för det hållbarhetsarbete som görs, exempelvis vad gäller bränslen, eco-driving, teknik och skrovkonstruktion. Rederier som Viking Line använder både gas och rotorsegel. ForSea kör redan i dag med batterier mellan Helsingborg och Helsingör och Stena testar batterier och metanol.

Andra rederier använder sig av flytande naturgas (LNG) som möjliggör för biogas – och nollutsläpp – så fort detta finns tillgängligt.

LNG i sig minskar enligt institutet IVL de samhällsekonomiska kostnaderna med 2,2 miljoner euro för ett fartyg. Till detta skall tilläggas att färjorna på bred front ansluter sig till landström när de ligger vid kaj.

Tidigare i år skrev Svensk Sjöfart, Skärgårdsredarna och Sveriges Hamnar gemensamt ”Färdplan för fossilfri konkurrenskraft”, där hinder och lösningar för att uppnå klimatmålen identifierats. Exempelvis finansiella instrument, ökad satsning på forskning och innovation samt ökad produktionen av biogas som möjliggör nollutsläpp.

Regeringen bör också besluta om reducering av skatt på landström även för fartyg under 400 bruttoton. Städer och kommuner måste bygga möjligheter för eldriven fartygstrafik genom bland annat elkraft till landanslutningar.

Landsting och kommuner har också en viktig roll vid upphandlingar av fartygstrafik, där de dels bör ställa högre krav på fossilfri drift, men också budgetera och finansiera den högre kostnaden som det innebär.

Branschorganisationerna Svensk Sjöfart och Skärgårdsredarna är positiva till tuffare krav men de måste utformas så att de uppmuntrar till utveckling.