Miljö Klara Ellström (MP), ordförande i Uppsala Miljö- och Hälsoskyddsnämnd, slår in öppna dörrar i sin insändare UNT 20/5, Ingen ifrågasätter behovet att rena avlopp på landsbygden och alla ska naturligtvis ha säkert dricksvatten. Problemet är att hennes nämnd inte beaktar rimlighetsaspekten vid sin bedömning. Enligt Miljöbalken måste kraven som ställs på de enskilda avloppens rening vara ekonomiskt rimliga. Detta synsätt tillämpas på de kommunala avloppen vilket medför att orenat avloppsvatten regelmässigt släpps ut från reningsverken och pumpstationerna när de bräddar vid större regnskurar och snösmältning. Eftersatt underhåll av de kommunala avloppens ledningar medför även att de ofta läcker ut orenat avloppsvatten, som uppmärksammades i Storvreta för ett par veckor sedan.

De kommunala avloppssystemen borde rimligtvis inte ha lägre krav än enskilda avlopp på landsbygden, där eventuellt läckage av fosfor med lätthet återförs till kretsloppet i skog och mark dit enskilda avlopp har sina utsläppspunkter. Detta i motsats till kommunala reningsverkens utsläpp direkt till ytvatten av fosfor samt en mängd giftiga kemikalier och medicinrester. Dessa skadar vattenlevande organismer medan de flesta oskadliggörs i mark. Vatten är ju både vårt kanske viktigaste livsmedel men också ett lösningsmedel.

Vid avloppshanteringen måste vi lyfta blicken från fosfor till att ta ett helhetsgrepp. Klara Ellström anser med rätta att ingen ska behöva få sitt dricksvatten förorenat av grannens avlopp och nämner ett tiotal familjer. Men flera tiotusentals familjer har drabbats av undermålig kommunal vattenhantering bland annat i Skellefteå och Östersund.

Uppenbarligen behövs en kommission, eller liknande, som objektivt tar fram uthålliga lösningar till avlopps- och vattenhanteringen. Många har mot sin vilja tvingats över till WC från hållbara torra lösningar och tvingas nu till resurskrävande anläggningar typ reaktiva fosforfällor som inte är hållbara och ger ingen eller endast marginell effekt mot övergödning. VA-frågan står vid ett vägskäl; mer kretslopp eller mer raka rör där rent dricksvatten blandas med kiss och bajs och där allt blandas med alla övriga avlopp som sedan renas med en mängd kemikalier. Därefter släpps restprodukterna antingen ut i havet - och förstör fisket - eller slam som ibland läggs på åkermarken och förstör jordbruksmarken.