Det är något med den enkla titeln som väcker intresset: “Trähästen Sigge”. Det är en aktivitet utanför Upplandsmuseet som riktar sig till barn. Ett okonstlat och öppet verk, som jag gissar kommer bli omåttligt populärt.

– Det är en liten lekmiljö som kommer stå lite för sig själv. Hästen är ute på museigården i en gärdesgård. Det brukar vara uppskattat. Barnen håller på och pysslar om den där hästen, säger Frida Gereonsson, museipedagog.

I Kulturnattsprogrammet heter hästen “Trähästen Sigge”, men det är egentligen en felaktig titel. Den bruna trähästen, med sadel och allt, har ännu inte fått något namn.

Artikelbild

| Populär. Det måste inte alltid vara tillkrånglat när det gäller barn. Det kommer småbarnsföräldrar som besöker trähästen utanför Upplandsmuseet att märka.

– Vi har haft lite tävlingar på Disagården för att kunna namnge den, men vi har inte kunnat hitta på något namn på den här, berättar Frida Gereonsson.

I vanliga fall står hästen på just Disagården. Konstnär bakom verket är Leif Högström. Förlagan är den vita hästen i Sigge-böckerna. Den som Margareta Nordqvist målat, och Leif Högström även skulpterat i lindträ.

Hur som helst, den namnlösa bruna trähästen är populär på Kulturnatten. Barn kan till exempel hoppa upp i träsadeln och låtsasrida på trähästen. Fast behövs det ens en låtsashäst för att rida?

Danstruppen “City Horses” (stadshästar) är ett galopperande gatlopp som leker med vår föreställning av hästar i det offentliga rummet. Ett 20-tal kvinnor kastar sina manar omkring sig i en hästliknande performance över gator och torg. På Kulturnatten kommer danskortegen till Uppsala.

– Vi startar uppe vid slottet och galopperar den väg som drottning Kristina tog (till häst) när hon lämnade Uppsala och drog söderut. Vi passerar UKK, stationen och Uppsala domkyrka och sådana platser som är kända i Uppsala, säger bildkonstnär Helena Byström.

Vid statyer stannar de galopperande dansarna upp, och “kommunicerar” med den stillastående konsten.

– Som de historiska städerna ser ut är det mycket statyer med kungar till häst. Män till häst har varit en maktdemonstration. Då kanske det behövs ett komplement till det, som sådana här tillfälliga installationer som visar kvinnor hur de kan ta plats.

Helena Byströms och koreograf Anna Källblads verk “City Horses” har tidigare visats i bland annat Köpenhamn och Stockholm.

– Vi brukar få positiva reaktioner. Folk blir snopna och undrar: “Vad är det här?” Men ganska många känner till oss. Och barnen galopperar med och börjar göra de rörelserna själva. De fattar galoppen direkt.