Krönika Jag är verkligen inget Kulturnattsproffs trots att jag varit med sjukt många gånger. Mina besök på Uppsalas kulturella smörgåsbord liknar mest upplevelsemässiga härdsmältor. Men kanske kan du ha nytta av mig ändå, utifrån mina fel kan du göra rätt.

Fel: Vara hungrig.

I fjol hann jag inte med ett enda evenemang. Tillsammans med några vänner fastnade vi på en proppfull restaurang. Det var orutinerat av oss att välja en nyöppnad – vi fick vänta i timmar. När notan var betald var klockan långt över elva och knappt några kulturgrejer kvar. På vägen hem lyssnade jag på tre gatumusiker vid resecentrum. De var bra och jag la ut en filmsnutt på instagram så att ingen skulle tro att jag häckat hemma hela kvällen.

Tips: Gå inte ut hungrig! Eller köp en påse nötter eller brända mandlar som nödföda.

Fel: Vara spontan.

Oftast har jag ambitionen men hinner sällan plöja programbladet i förväg (i år är det 600 evenemang). Det resulterar i tanken: Jag kilar väl in där något verkar intressant. Den attityden kvalar in som absolut sämst! Vi som har den möts av stängda dörrar och långa köer. Och när man väl kommer in är det intressanta evenemanget precis över. Plus att det är aptrist att möta dem som just sett allt det där spännande, nyskapande och berörande, och tvingas lyssna till deras upprymda kommentarer.

Tips: Om du själv inte kan planera, skaffa en vän som kan. Ett år hade jag en sådan med mig och vi kom in på gospelkonsert. Det året var vi harmoniska resten av kvällen.

Fel: Titta uppåt.

Ett annat år hade jag med mig två barn, min dotter och hennes kompis i vardera hand. Jag höll dem ganska hårt, små människor går lätt vilse i folkmassor. Men vad hjälpte det? Plötsligt hade jag ett tredje barn som också höll min hand. Det tog en stund av oro innan vi hittade det okända barnets rätta förälder. Och vi blev ganska omskakade en stund.

Tips: Barn är en framgångfaktor, de leder dig till överraskande evenemang som du själv inte skulle ha valt. Men håll koll på vem du håller i handen.

Fel: Vara kort.

Och så kan man ju ha tur och faktiskt komma in på något skoj. Bara för att upptäcka att man inget ser – utom ryggar förstås. Och de står alldeles för nära och det blir omöjligt att kika mellan alla kroppar. Barn kan sitta på axlar men få vill ha korta vuxna klängandes runt halsen.

Tips: Högklackat är motiverat.

Fel: Vara pratsam.

Och så klart låter det alltid som om alla andra man möter haft så där otroligt kul. De har sett pjäser och filmer, lyssnat på kanonbra musik och dansat sig svettiga och varit på litteraturmaraton och ...

Tips:Tro inte på allt som folk säger.

Men ändå, jag kommer nog att hänga på stan även i kväll. Man vill ju inte riskera att missa något kul. Och troligen är jag både kort, spontan och hungrig – som vanligt.