Inte på decennier har demokratin varit så hotad i världen. För tolfte året i rad minskade den globala friheten, och gapet mellan läder där demokratin förbättras respektive försämras ökar.

Citatet i ingressen är från invigningen i tisdags av en fotoutställning på Uppsala stadsbibliotek: ”Förgänglig frihet.” Professor Sten Widmalms, Uppsala universitet, och gymnasieläraren Peter Oscarsson talade utifrån Widmalms forskningsprojekt TOLEDO, som studerar politisk tolerans i Indien, Uganda, Bangladesh och Pakistan.

Politisk tolerans är ju en del av demokratin. Men vad är demokrati? Enligt den amerikanska statsvetaren Robert A Dahl är grunden för demokrati ett samhällsdeltagande, samt en tävlan om makten. För att uppnå demokrati krävs exempelvis yttrande- och föreningsfrihet, rösträtt och val samt alternativa informationskällor (mångfald, pluralism).

En central aspekt, som räknas in i ”val” men kan behöva förtydligas, är att man inte bara ska kunna välja politiska makthavare, utan också avsätta dem. Adolf Hitler, till exempel, valdes demokratiskt. Men eftersom han avskaffade demokratin gick han ju inte att avsätta fredligt.

Just nu ser vi ledare i världen som är i färd med att ”koka grodan långsamt”: genom små steg av tillvänjning avlövas demokratin. Rysslands och Turkiets presidenter Putin och Erdogan har kommit långt. Ungerns premiärminister Orbán går mot ett auktoritärt system.

Ett memento är Italien som rasar betänkligt i demokratilistan: en dysfunktionell regering försvagar den politiska kulturen och hotar fri- och rättigheter. Indien är en annan demokrati som halkar utför. Attacker på muslimer är legio sedan hindunationalister fick regeringsmakten.

Sammanlagt har 71 länder, enligt Freedom House’s rapport i fjol, blivit mindre demokratiska. Allra mest rasar Turkiet – från ”delvis fri” till ”icke fri” nation. Landet har bland annat flest fängslade journalister i världen.

Kina har, liksom Ryssland, inte bara inhemska, auktoritära ambitioner utan strategier att påverka andra länder. President Xi Jinping har nyligen deklarerat ett Kina har slagit in på ett nytt spår för utvecklingsländer att följa, vilket inkluderar politiska domstolar, intolerans mot oliktänkade och förutbestämda val.

USA halkar nedåt i demokratistegen. Freedom House menar att USA abdikerat från sin historiska roll som demokratins försvarare. Visst, USA har gjort många ingrepp i världen som kan kritiseras hårt ur demokratiperspektiv. Men det är första gången i historien som landets president aldrig nämner demokrati och mänskliga rättigheter, utan bara talar med allierade i termer av kulturella band. Han piskar upp hot mot medier, attackerar jurister och underrättelseorgan samt signalerar förakt för muslimer, latinos och afroamerikaner. Polariseringen och klyftorna ökar.

Även i Europa ökar klyftorna och segregationen, vilket ökar spänningarna i samhället. Populistiska och auktoritära rörelser hotar att förvandla den liberala demokrati till illiberal: ofullständig, lågintensiv, tom – ja, en chimär. Vi hör här hemma debattörer som tror att vi bäst löser klimatfrågan genom att införa diktatur. Tala om att som medborgare medvetet vilja tappa kontrollen över delaktighet och inflytande! Hur ska man då kunna avkräva de styrande resultat och ansvar?

Sverige ligger högst i demokratiindex efter Norge och Island. Svårt fånget – lätt förgånget, och säkerhet är ett nyckelbegrepp för demokratin. Känslor av otrygghet ska tas på allvar, samtidigt som vi måste se upp för propaganda vars syfte är att destabilisera tryggheten genom falska fakta.

Det sägs ibland att generationen som inte upplevt nazism och kommunism inte kämpar lika mycket för demokratin. Tyvärr finns dessvärre allt fler exempel på förtryck och ofrihet att peka på i dag.

Pyspunkan måste lagas nu.