Det förvånar mig att skribenten förbiser en omfattande kritik mot avdragets fördelningsprofil, ineffektivitet samt de konsekvenser det innebär i form av kostnader för det offentliga. Visst är debatten inte lika framträdande idag som för några år sedan men pågår alltjämt. Avdragets avigsidor borde vara särskilt viktiga att lyfta fram i ett läge där de sociala klyftorna i samhället och resursbristen inom den kommunala och regionala sektorn uppmärksammas.

Anmärkningsvärt är också att krönikan utbrister att det är ”uppenbart” att rutavdraget gett jobb åt dem som tidigare varit utan, kort efter att publiceringen av Tillväxtanalys utvärdering av branschspecifika skattelättnader konstaterar att det inte alls är så självklart att avdraget varit så positivt för den här gruppen. Enligt Tillväxtanalys studie ska därtill varje arbete som faktiskt har skapats kostat 1,6–2,3 miljoner brutto. Inte en helt billig arbetsmarknadspolitisk insats för staten alltså.

 

Att det inte talas så vitt och brett om rut kan, snarare än de psykologiska förklaringarna, handla om att avdraget, även om det används av fler, främst utnyttjas av de med de allra högsta inkomsterna. 2015 betalades hälften av den sammanlagda summan om tre miljarder kronor ut till personer inom den tiondelen av Sveriges befolkning med de allra högsta inkomsterna (SNS Analys nr. 56, 2019). Att i det läget låta de som redan utnyttjar ruttjänsterna göra än större avdrag, som regeringen nu föreslår, framstår inte som annat än anmärkningsvärt.

Jag häpnar, till sist, över att den känsla av obehag många av oss känner inför framväxten av ett mer ojämlikt samhälle beskrivs som demoner som vi tydligen helst skulle skaka av oss. Nej, ”arvet från ett jämlikt land” hoppas jag att vi kan förvalta bättre än så.

Sebastian Sirén

Doktorand i sociologi

Stockholms Universitet

Svar:

Över en miljon svenska användare av rutavdraget tyder på ett bredare genomslag än ”främst de med de allra högsta inkomsterna”. Beträffande fördelningsprofilen är det (tyvärr) så att alla varor och tjänster helt naturligt konsumeras mer av de som har mer att konsumera för, alltså de med högre inkomst.

Någon säker prognos över i vilken omfattning svarta jobb blivit vita är svårt att göra eftersom det handlar just om svartjobb. Rutjobben är ganska dyra, enligt Tillväxtanalys. Rotjobben är fyra (!) gånger så dyra, men knappast ifrågasatta av någon. Det är något särskilt med rut, det kan vi vara överens om.

Johan Rudström