KD-ledaren Ebba Busch Thors utspel i torsdags om att ”samtala med alla partier” är naturligtvis hyckleri på hög nivå. Hon ska samtala med ”SD eller V om det krävs”, med målet att få ”genomslag för kristdemokratisk politik”. Det hon gör är i själva verket att bana vägen för en högerregering i Sverige, sedan får Centern och Liberalerna komma med om de vill, så snart de vill eller senast 2022.

Busch Thor säger alltså samma sak som M-ledaren Anna Kinberg Batra för drygt två år sedan, men från en helt annan position. Alliansen har spruckit och det är hon personligen och hennes parti som dansar uppåt i opinionen. För partierna bakom januariavtalet går det betydligt sämre, särskilt för de forna allianskamraterna. Avgående Jan Björklund (L) visar också prov på hyckleri med sina brösttoner mot Busch Thors ståndpunkt, som är densamma som delar hans eget parti.

Men politik är inte bara ett spel om regeringsmakten. Det måste också vara att tro på något, att ha principer. Annie Lööf och Jan Björklund har hela tiden deklarerat att Sverigedemokraterna inte är vilket parti som helst. Om detta inte respekteras, av andra partier eller av väljarna, då får man ta konsekvenserna. Men det går inte att låtsas som att problemet inte existerar.

Uppfattningen att SD blir samarbetsfähiga om bara rasismen kan tryckas tillbaka, eller om skillnaderna i migrationspolitiken minskar, bortser helt från partiets mer övergripande mål. Som man demonstrerat vid otaliga tillfällen (se Håkan Holmbergs skrift Den farliga mångfalden) vill partiet också bland annat ”göra upp med pressen” och bestämma över kulturen. Banden till Ungern och Ryssland och synen på EU-samarbetet skulle dessutom ställa Sveriges säkerhetspolitiska position på sin spets.

Normaliseringen av SD är ingen liten sak. Alla partier samtalar med SD:s ledamöter i riksdagen varje dag i olika politiska frågor och det finns inget skäl att säga detta högt just nu. Eller jo, Ebba Busch Thor har sina uppenbara skäl.