Även om de slåtterytor som kommunen erbjöd djurägare var små har de haft stor betydelse.

– Vi är väldigt tacksamma över att kommunen ställde upp. Det är en viktig symbolik i det, att samhället håller ihop i kristid, säger Svante Berg, lantbrukare vid Hormesta säteri i Biskopskulla.

Han är en av de djurägare som fick ta vallfoder på kommunens gräsytor under sommaren då torkan kraftigt minskade den ordinarie skörden. Vilket vi skrev om i lördagens EP.

Artikelbild

| De fem balar som Hormesta säterikunde ta på kommunens mark räcker bara fem dagar. Men handlingen har ett viktigt symbolvärde menar Svante Berg vid Hormesta.

Hormesta säteri är en spannmålsgård med hästverksamhet. Här finns ett 40-tal boxplatser och en stor del av dem hyrs ut. Den 40 hektar stora vallodlingen brukar ge årsbehovet av grovfoder till hästarna på första skörden och den andra skörden säljs.

– I år fick vi in en tredjedel av behovet på första skörden, säger Svante Berg.

Torkan och foderbristen har gjort att man vid Hormesta, som många andra, fått leta för att hitta foder på ställen man normalt inte skördar. Länsstyrelsen har gett tillstånd att skörda gräs i skyddszoner (gräsbevuxna områden som förhindrar näringsläckage från åkern) där man normalt inte får skörda.

Från kommunen fick Hormesta två hektar att skörda. En ogödslad och obesprutad ängsyta som först skulle rensas på skräp och skrot. Det gav fem balar (UFO-ägg) med hösilage vilket räcker fem dagar för stallet.

Artikelbild

| Kvalitén på importerat foder kan vara sämre än det egenproducerade och inplastningen betydligt tunnare vilket kan innebära att foder förstörs om det går hål på balarna menar Svante Berg.

– Logistiken var besvärlig men det viktiga är att kommunen ställde upp och bidrog, det var snyggt gjort och därför ville vi utnyttja erbjudandet, säger Svante Berg.

Jämfört med lantbruket tror han att hästbranschen reagerat långsammare på årets foderbrist.

– Situationen är lika allvarlig för hästnäringen som för lantbruket men att slakta ridhästar är knappast aktuellt. Det skulle bli ramaskri, konstaterar Svante Berg.

Själv har han beställt två långtradare med hösilage från Tyskland. Kvalitén på fodret är inte lika bra som gårdens eget och hållbarheten sämre, men det duger.

– Tyvärr skapar situationen möjligheter för lurendrejeri. Folk beställer exempelvis foder från Baltikum som visar sig vara mögligt. Nu har jag hört hästägare som överväger att imortera foder från Kanada, då har det gått långt.

Importerat vallfoder för dessutom med sig andra problem. I det finns ogräs av sorter som inte växer i Sverige, och det vill man inte få in i markerna.

– När vi fodrar med tyskt gräs kör vi gödslet på lagring, det innebär merjobb men så småningom kan vi använda det gödslet, säger Svante Berg.

Nu hoppas han på regn den närmaste tiden. Vallen är grön men kräver vatten för att växa på höjden.

– Får vi en andra skörd så tror jag att vi klarar vintern och kan låta någon annat ta kommunens erbjudande om en andra skörd, säger Svante Berg.