Elever från nio skolor i Heby, Knivsta, Uppsala och Håbo har besökt förintelselägren Auschwitz och Birkenau utanför Krakow i Polen.

– Känslosamt, sammanfattar Ludwig Heikkilä, som går i nian på Östervåla skola.

Resan var en del av ett nationellt utbildningsprojekt, där fyra elever på skolan fick vara med. Platserna lottades ut inom elevrådet.

Artikelbild

| Som lärare fick Jens Andersson och Joel Håkansson en annan guidning och andra seminarier, på en mer teoretisk nivå. ”Det var lika mycket fortbildning för oss”, säger Jens Andersson.

– Dessa elever har investerat tid och energi på skolan och förtjänar chansen till lite extra, säger Jens Andersson, en av SO-lärarna som var med på resan.

Eleverna berättar om umbärandena i förintelselägren och vad människorna där utsattes för. De såg mängder av väskor, proteser och glasögon från dem som gasades ihjäl. Auschwitz är mer som ett museum, men på Birkenau fick de en känsla av hur det var. Där fick de ser hur de levde, var fångarna kissade och hur de sov.

– Det var väldigt instängt, säger Emma Vakava.

Alva Berglund har förändrats av upplevelsen.

– Nu ser jag värdet i saker på ett annat sätt. Jag uppskattar saker mer, som nära och kära, att vi har varandra, säger hon.

Efter besöket på Birkenau hade hon svårt att äta.

– Det var en jobbig känsla. På lägret hade de inte så mycket mat, men för oss är det så självklart att få mat. Man får sig en tankeställare, säger hon.

Hemskheterna i Förintelselägren var tunga att ta in för alla.

– Svårt att förstå att det verkligen hänt, säger Albin Back.

– Alla var nedstämda på bussresan hem, berättar Emma Vakava.

Tillsammans med andra ungdomar i länet som var med i projektet fick eleverna på Östervåla skola gå på flera seminarier på Katarinaskolan i Uppsala, både före och efter resan. Där lärde de sig om mekanismerna bakom rasism och fick förståelse för hur hatet mot judar uppstått.

Det finns en jargong som är lätt att dras med i, men nu lägger de här ungdomarna märke till om någon säger något nedlåtande om andra på grund av deras utseende eller härkomst.

– När jag var yngre hände det att jag själv uttryckte mig rasistiskt, men jag kommer nog inte medvetet att fortsätta med det, säger Ludwig Heikkilä.

Albin Back har börjat säga ifrån.

– Jag hörde några skämta negativt om judar. Då la jag mig i och förklarade för dem att det de sa inte stämmer. De förstod, berättar han.

Nu ska eleverna dela med sig av sina erfarenheter till alla i årskurs nio på skolan.