Såklart beror mitt svar på hur frågan är ställd. Men är det en arbetsgivare som söker personal, har svårt att skilja agnarna från vetet och ber mig om hjälp så är svaret givet och enkelt under dygnets alla timmar. Stalltjejer är de som jag skulle rekommendera (ja, stallkillar också, men tyvärr är de få). De är starka, uthålliga och vana att gå upp tidigt på morgonen.

Och hur kan jag vara så generaliserande? Jo, för att jag vet. Att dela ut mat till hästar, mocka och halma påminner om styrkepass på gymmet. Kanske inte lika höga vikter men ack så många repetitioner.

Det är olika hur mycket en häst äter men jag använder min egen som räkneexempel. Han äter 11 kilo hösilage om dagen, uppdelat på fyra måltider. I stallet står cirka 50 hästar och om de äter 11 kilo var blir det 550 kilo, det vill säga drygt ett halvt ton per dag. Uppdelat på två personer blir det 275 kilo per dag som ska lyftas in till hästarna för hand.

Nästan lika mycket urin, bajs och smutsig halm ska mockas ut ur varje box. Det är ett tungt och monotont jobb. Och nästan lika mycket ny ren halm ska läggas in. Också monotont men det går lite fortare. Mellan tummen och pekfingret blir det några hundra kilo till för den som har stalltjänsten.

Nästa grej är att stalltjejer utvecklar sina ledaregenskaper. Inte konstigt alls, den som hanterar hästar måste övertyga ett djur som väger runt ett halvt ton, och har starka flyktinstinkter, att de ska lyda någon som i deras tycke borde se ut som en ganska fjuttig individ på 50-60 kilo. Då räcker inte fysisk styrka, ingen människa kan hålla emot om en häst vill förflytta sig åt ett annat håll. Då krävs en inre styrka; att få hästen att både känna tillit och personens pondus.

I avhandlingen ”Manegen är krattad”, som kom för ett tag sedan, konstaterar forskaren Lena Forsberg att stalltjejer utvecklar ledarförmågor som rustar dem för liknande, kommande situationer i arbetslivet. För tjejerna i avhandlingen var det naturligt att ta tag i saker, ta initiativ, ta kommandot och ta ansvar i alla möjliga situationer i livet. Just sådant som brukar anses utmärka bra ledare.

Och som om inte det vore nog. För något år sedan kom forskare vid Tokyo universitet fram till att ridning aktiverar den del av hjärnan som står för lärande och minne. Studien publicerades i Frontiers in Public Health och 106 barn mellan tio och tolv år deltog. De ombads göra kognitiva och matematiska test direkt före och efter en ridlektion, och fick sin hjärtfrekvens mätt. Studien kom fram till att vibrationerna från hästen aktiverar den del av hjärnan som står för inlärning. Vilket innebar att ridning kan förbättra barns förmåga till problemlösning och matematik, samt ge bättre minne.

Nu kan det väl inte behövas fler argument för arbetsgivaren som vill hitta den rätta.