Krönika Två segrar och maximala sex poäng.

Almtuna har skaffat sig ett jätteläge inför fortsättningen – och som det ser ut nu kan laget knappast missa detta. Men ... det kan svänga snabbt. Det fick Almtuna erfara mot Hudiksvall.

Det var spel mot ett mål. Utklassning. Totaldominans – kalla det vad ni vill.

Hudiksvall hängde inte med för fem öre. När hemmaspelarna gick till anfall blev det helt enkelt ikappåkta och förlorade pucken. Gång på gång på gång.

Almtuna kunde ha haft ledningen med sex, eller kanske sju, mål efter första perioden men nu stod det "bara" 4–0.

Jag ska inte säga att Hudiksvall var nära i den tredje perioden, men lite nerv blev det nog i Almtunabåset.

Jag tyckte att Tranås spelade naivt och ibland helt huvudlöst. Jag var ganska säker på att Hudiksvall inte skulle göra detsamma. Det blev tvärtom – nästan i alla fall.

Almtunaspelarna gjorde lite som de ville i anfallszonen.

Jag vet inte om hemmaspelarna var tagna av stundens allvar – fullpackad hall och det talades om publikrekord. Hur som helst, Hudiksvall hängde inte med.

Efter matchen, när jag och min kollega Henrik Söderlund var på väg mot Almtunas omklädningsrum, hördes ett par åskådare ösa beröm över det gästande laget: vilket pucktempo de hade!

Nu har Almtuna blivit varnat. Det går inte att slappna och spela nonchalant, då kan det vända blixtsnabbt.

Nu höjde sig Hudiksvall i den andra perioden, men huvudanledningen till att Almtuna släppte in ett par mål och att matchen jämnade ut sig, det var inte att hemmalaget blev så oerhört bra.

Det gäller att vara ödmjuk ända in i kaklet.

Nu kommer Boden till Uppsala, och då krävs det koncentration och ett stenhårt jobb, annars blir det stryk, så enkelt är det.